hemma

Jag är i Karlskoga för en tretimmarssession hos tandläkaren imorgon. Dagen har ägnats åt en långpromenad med mor längs Möckelns strand. Jag inser att det är det tillfälliga hemvändandet som får mig att se att det är skönt att ha flyttat hemifrån. Fast jag inte ens har varit här i 24 timmar känns det stundtals närmast olidligt. Missförstå mig inte, jag gillar ju min familj. Men de har en vana att stå i olika delar av huset och ropa till varandra om typ allt, väldigt störande när man försöker försjunka i tvångstilldelade Jane Eyre.

- Varför inte gå till varandra istället?
- Du! Vi bor faktiskt här!

Å ena sidan är jag inte tillräckligt bofast för att tillåtas ha synpunkter. Å andra sidan anses jag inte vara tillräckligt mycket gäst för att exempelvis bjudas på frukost eller slippa bädda sängen.

I mitt mer permanenta hem i Uppsala är naturligtvis lugnet totalt. Vi skulle aldrig ropa till varandra. Där får jag ha synpunkter. Dessutom bjuds jag faktiskt ofta på frukost! Sängen bäddas kanske inte varje dag, men det ger ju snarast ett hemtrevligt intryck. Och så är det bra mot kvalster har jag hört. Hemvändandet får mig helt enkelt att inse att jag verkligen trivs i min lilla lägenhet med min Markus!

/M.