nu är jag utsliten

Jag har jobbat hela veckan. Och jag måste säga att förvärvsarbete under vinterhalvåret verkligen inte är för mig.

Jag tror aldrig att jag varit så trött!

Jag är helt borta. Totalförvirrad. Glömmer till och med vad jag själv tänkt 5 sekunder tidigare.

Under veckan har jag varit på kyrkokansliet och jobbat inför Interfaith Climate Summit, ärkebiskopens klimatmöte. Det är inget vidare avancerat jag ägnat mig åt, mest produktion av lite trycksaker. Samtidigt har jag gjort åtta intervjuer under veckan. Som ni som följt min telefonskräck säkert kan förstå var det lite av en pärs. Men intressant...

Imorgon skall jag med ett gäng blivande veterinärer till Globen och nörda in mig riktigt på Stockholm Horse Show. Det skall bli grymt skönt!

/M.

äntligen!

Vintern har kommit till Uppsala! Det är runt en decimeter supermysig lössnö och strålande sol.

/M.

ring ring - hur svårt kan det va?

Jag har en stor skräck i livet. Ja, förutom att något skall hända min familj och sånt. Ni fattar. Jag verkligen avskyr att ringa till folk! Har alltid gjort. Minns med skräck mellanstadiet då mamma tvingade mig att själv ringa och ordna praoplats.

- Men Maja, vad är det värsta som kan hända?

- Att jag får ett slaganfall och ramlar ihop?

Nu, ca 10 år senare har jag fortfarande samma problem. Jag börjar skaka, benen bär mig inte, jag svettas kolosalt och jag får röda utslag. Jag skall ringa ett viktigt samtal. Till någon jag aldrig träffat. För det är bara då dessa situationer inträffar. Jag har (tack och lov) inte samma vånda när jag skall ringa farmor eller något annat alldagligt.

Idag har jag ringt och bokat intervjuer till min uppsats. Jag har pratat med åtta otroligt trevliga och tillmötesgående människor som alla var positiva till att ställa upp. Var det då så farligt? Jo, den känslomässiga delen av mig själv vill hävda att det var det. Det kändes närmast livsfarligt. Och det varenda gång jag knappade in ett nytt nummer med darrande fingrar. För det har inte alls blivit bättre. Inte efter varje jobbigt samtal, inte efter alla år som gått. Fast jag fejsar min fear gång på gång.

/M.

saker man gör

Jag gör en del saker. Konstiga saker? Säkert är jag inte ensam. Någon mild form av tvångstankar som inte direkt gör mig sömnlös om natten om jag inte genomför dem, men jag blir ack så mycket lugnare i sinnet om jag vet att allt är korrekt utfört.

Min egen version av den i bloggvärlden så populära utmaningen "Sju sanningar om mig själv", Sju tvång jag har:

• Jag måste diska och ställa disken i diskstället i en speciell ordning. Störst tallrik först, sedan mellanstora osv. i storleksordning. Ingår även att diskbänken måste vara skinande ren.
• För att få en bra dag måste jag äta yoghurt med frukt plus ett ägg kokt i fyra minuter direkt på morgonen.
• Jag måste skrapa tallriken ren från mat, kan inte lämna.
• Jag kan inte blanda sallad och vanlig mat på tallriken utan äter alltid salladen först.
• Dricker även helst upp dricka först. Jobbigt att veta att man har den kvar sen liksom.
• Jag måste hänga jackan på galgen på ett speciellt sätt. En rest från min tid på Ellis Brigham. Det borde ingå i hemkunskapen eller nåt att lära sig att den välvda delen av galgen skall vara framåt och att jackan skall hängas så att den enkelt kan tas ut med höger hand. Peace.
• Vill helst läsa tidningen på ett speciellt sätt; ekonomin först, sedan sporten, huvuddelen och eventuellt kulturan.

Hmm... Jobbigt tycker en del. But that's just me.

/M.

desperado

Vacuumkänslan håller i sig. Just nu bara längtar jag efter att det skall bli december och tillåtet att plocka fram julstjärnor och ljusstakar. Jag vill sitta under en filt och äta lussekatter och lyssna på julmusik som i vanliga fall skulle vara vidrig men som blir underbar bara därför att det snart är jul.

Förra året tyckte jag att julen kändes lite överskattad. Kanske försöker jag ta igen det i år?

Igår var jag hos Sofia. Hon har flyttat till ett annat studentghetto i staden, nämligen Eriksberg. I lätt snöfall gav jag mig av. Så hoppade kedjan på cykeln. Hem och byta cykel. Cykla tillbaka. Jag hade kollat in vägen på Eniro och tyckte att jag hade bra koll. En timme senare var jag i Gottsunda centrum och insåg att jag verkligen inte hade någon koll alls. Efter en och en halv timme var jag framme. Dyblöt och supertrött. Men efter lite husesyn, en kopp te och lite saffranskaka mådde jag prima igen! Johanna som bor granne kom över och vi bakade paj och kollade på Bonde Söker Fru. Lätt det bästa tv-programmet någonsin!

Idag skiner solen och jag sitter inne och jobbar. Gör endel åt Svenska kyrkan och det är trevligt. Trots att julstämningen inte satt in ännu är det rätt mysigt att sitta här. Rosa på mina fötter, lysande sol och massor av björktrastar i träden utanför...

/M.

vakuum

Känns inte hela november lite som ett vakuum? En stackars inklämd månad mest känd för mörker och instabilt väder - en enda lång transportsträcka till december?

Idag har det varit väldigt mycket november. Igår sken solen, marken var frusen och humöret på topp. För en gångs skull kände jag mig energisk (en känsla som annars begravs någon gång i slutet av september och sedan återkommer BIG times framåt april sådär). Men idag... Jag önskar att 18 november 2008 skulle kunna bli ihågkommet för något finare än snöblandat regn/slask/mörker.

Det mest actionfyllda är att Uppsala idag varit lite av en crime scene. SEB rånades tydligen imorse. Det enda jag märkt av det är att två poliser stod och grävde i soptunnor nere vid tunneln under järnvägen. Action it is. Undrar ni kanske varför jag var tuff nog att trotsa vädret och ge mig ut och bevittna polisarbetet? Det hade inte ett dugg med nyfikenhet att göra. Bara pliktkänsla. Jag skulle ha handledning i skolan. Och hon var inte där!!! Handledaren alltså. Inget meddelande, ingenting... Drypande blöt åkte jag hem och tyckte så synd om mig själv att jag tittade på tre Sex and the City-avsnitt i rad. Bara för att lugna mig.

Snart skall jag tvinga mig ut igen. Pliktkänsla även denna gång.

/M.

stckhm i uppsala

Jag hade tänkt gå till Stockhome när jag var i Stockholm, därför blev jag såklart glad när jag såg att butiken öppnat i Uppsala. Men... Lite av en besvikelse var det nog. Utbudet var väldigt likt Household, som redan finns i stan. Tycker annars att jag sett en del fint därifrån i lite tidningar.

Njee... Ingen höjdare. Tyvärr.

/M.

vardagslyx

Det känns som det är väldigt mycket vardag nu. Man skall älska sin vardag mest av allt för att vara lycklig har jag hört... Stämmer kanske? Jag som absolut ser mig själv som en ordentlig människa med ordning och struktur på livet bör ju trivas. Och det gör jag. Har exempelvis insett att jag faktiskt gillar att kliva upp på morgonen! Det ger mycket mer energi vilket verkligen kan behövas i dessa tider.

Just nu är det mest uppsats, hund, mat, tvätt och så uppsats, hund, mat och lite städning. Det fina är att Markus och jag är grymma på vardagslyx! Ikväll t.ex åt vi världens godaste renskavsgryta med potatis och rotfrukter i ugn. Det ni - ingen blodpudding här! Dagen fick dessutom extra piff av att jag hittade finfina pepparkaksformar på Willys, för 1 krona styck! Jag köpte en av varje så snart blir det renar o grisar o hjärtan o stjärnor här. Julstämning!

/M.

på allmän begäran...

Solveigs grymma kolasås! Det enklaste och godaste som finns... Ni som var med i Österledskyrkans barnkör runt -91 sådär har väl antagligen redan receptet. Nu sprider jag det till omvärlden:

50 g smör
2 dl socker
2 msk kakao
½ dl grädde

Smält smöret, blanda i de torra ingredienserna. Värm på så sockret smälter. Häll i grädden och låt koka ihop. Klart!

Världens godaste...

/M.

Rosarapport

Rosa var på återbesök hos veterinären idag. Allt ser bra ut, så det är skönt! Mest troligt är tydligen att hon haft sår i munnen (hon tappar ju tänder) och sedan bitit på något olämpligt. Detta är en mycket trolig teori då lilla hunden verkligen tuggar på allt. Sedan har bakterier spritt sig via blodet och satt sig i bakhasen vilket har lett till en infektion som sedan lett till en inflammation. Helt enligt Sofias teori alltså! Nu skall vi tempa Rosa varje dag och fortsätta ge henne medicin. Själv verkar hon mest frusterad över att hon skall koppelpromenera i ytterligare en vecka eller så innan hon får fara runt som hon skulle önska.

Det är inte helt billigt detta med sjuk hund. Tur att vi har försäkring. Och att Markus har fått stipendium! Vad som inte heller är billigt är att åka med Uppsalas stadsbussar. Dessutom verkar de ha skickat samtliga busschaufförer på anticharmkurs. Framgångsrikt.

Ikväll skall vi äta KRAV-märkt ko med klyftpotatis och kantrellsås! Till efterrätt blir det hallonglass och Solveigs kolasås. Ska're va så ska're. Måste ju fira att Rosa är frisk!

/M.

balett - opera 1-0

Jo, förra årets balett var mycket bättre. Mer av en helhetsupplevelse. Nu var det visserligen häftigt med opera och allt, men inte lika fängslande tycker jag. Dessutom hade de bantat hela arrangemanget sedan förra året. Denna gång var det endast en kortare föreställning med enbart en paus. Och - inga snittar! Ingen champagne! Det är verkligen kris i ekonomin därute.

/M.

fin kultur

På torsdag skall Emma och jag åka till den Kungliga hufvudstaden för att gå på den Kungliga operan. Det är ett generöst konsultföretag som även såhär i kristider värnar om framtidskapitalet och bjuder in landets mest framstående ekonomer på en uppsättning av Bohème.

Jo, jag vet att jag knappast tillhör Sveriges blivande ekonomiska elit. Men, jag står fortfarande med på maillistan, och jag studerar faktiskt det för samtliga organisationer och företag så enormt viktiga ämnet kommunikation. Alltså blev jag även detta år inbjuden till en kunglig kväll med champagne, snittar och mingel med företagets högvilt.

Förra året var det balett. Romeo och Julia. Jag som är ett inbitet Billy Elliott fan kunde ju bara inte bli besviken. Det blev jag inte heller. Vacker musik, muskulösa män i trikåer och så ovan nämnda tilltugg. Dessutom satt vi på en balkong.

Kungligt var ordet.

/M.

äntligen hemma

Robot-Rosa

Rosa is back!

Grannarna tycker nog att det var lugnt och skönt ett tag nu, inget spring i trapphuset, inget vakna av sitt - Sitt -SITT kl. 07.00 en lördagsmorgon... Men nu är den lugna tiden förbi. I söndags fick vi hämta hem Rosa igen. Smeknamnet "Monstret" har aldrig varit mer passande. Rosa har aldrig varit mer nyfiken och levnadsglad. Alternativt vild och galen.

Jag har haft vissa uppsatslåsningar under dagarna utan Rosa. Tankarna har liksom rört annat än organisationskommunikation och intern marknadsföring. Nu är det dags igen! Jag har gjort en ny satsning på ett mer strukturerat liv och börjat ambitiöst med ett exceldokument som skall vägleda mig. Detta exceldokument funkar även utmärkt som stämningshöjare här hemma efter som någon alltid börjar hånskratta när jag öppnar det...

Annars har jag gjort en megainvestering. En jacka på... Håll i er nu. Rusta! Tror verkligen att det är en underskattad affär. Återstår att se hur många säsonger jackan grejar.

Annan nyhet á la olikt Maja. Jag var på gympa på friskis & svettis idag! Basgympa. En riktig boost för självförtroendet. Jag vågar faktiskt påstå att jag var mest vältränad i lokalen. Men kul var det! Jag fick kämpa för att hålla mig för skratt - dels pga min egen totala brist på kordination, dels pga resten av gängets grymma koncentration. Insikten att träning inte behöver handla om blod, svett och tårar utan om skratt, fläskdaller och otajmade hopp kan nog förändra en del. Vem vet, nästa vecka blir det kanske aerobicsdans?! Ska bara lära mig skilja min högerfot från den vänstra först.

Ta hand om er!

/M.

nej

Rosa som vi är vana att se henne...

Rosa har blivit sjuk. Igår på morgonen när vi skulle gå ut med henne upptäckte vi att hon inte ville stödja på ena bakbenet. Hon hoppade fram, men ville helst inte gå alls. Sedan bara låg hon hela dagen alldeles slapp och hängde inte med alls. Stor kontrast till den hyperglada hund hon brukar vara. Hon ville inte ens äta sin frukost...

På eftermiddagen åkte vi till Ultuna med henne och hon blev undersökt av två veterinärstudenter och en "riktig" veterinär. De kände en liten svullnad i hasen, och trodde att det var någon form av inflammation eller infektion. Vad kunde de inte avgöra utan prover. Så Rosa fick ligga kvar över natten och få dropp och smärtstillande. Idag har de sövt henne och röntgat och tagit prover. Det verkar som de har konstaterat att det är en infektion. Hon skall stanna till på måndag, för leden måste spolas ren varje dag. Tydligen skall hundar ha 0,5 ml ledvätska, Rosa hade 5 ml. Inte konstigt att hon hade ont...

Trött och hängig hos veterinären

Nu skall hon vara kvar där till måndag, för leden skall spolas varje dag. Det är så tomt utan henne... Och hemskt att tänka att hon ligger där med massa nålar... Tur i alla fall att vi bor i Uppsala, för här finns alla experter så vi vet ju att hon får den bästa hjälpen. Tydligen har hon charmat alla där - inte konstigt så söt som hon är...

Världens finaste hund!

/M.