förresten...

... jag har ju haft mer än 1000 besökare! Inte illa alls! Antar att jag av förklarliga skäl aldrig kommer bli en sån där med tusentals besökare om dagen. Så tack till alla er som tittar in!

Japp, sova var det!

/M.

traditionsenligt

Praktiken är nästan, nästan slut, och hade jag haft tid hade jag varit gravt deprimerad nu. Lyckligtvis har jag för mycket att göra för att hinna tänka efter, så jag kör väl på tills det tar slut...

Snart är det dessutom valborg. Lite fok kommer hit, bland annat min bror fallskärmsjägarn. Det vankas någon form av grillning här hos oss, plus allt annat traditionsenligt som bara måste hinnas med. På fredag ska vi till Stockholm och umgås lite med övriga familjen. Johan skall passande nog åka på golfresa till ett av Skånes flådigare områden så vi får låna hans lägenhet. Tack för det!

Yes. Så det rullar på som man säger. Jag tänker nog inte ens ge några uppdateringslöften, jag bryter dem ju bara. Men jag återkommer! Nu skall jag gå och göra en frukostmacka och sedan sova - skall med tåget till Göteborg vid 06.30 imorgon... Så god natt!

/M.

en helg

Jag hade en seriös diskussion med mig själv över en disk förut. Jag funderade mycket allvarligt på att lägga ner bloggen. Tjipp tjopp borta för gott. Efter bara några månader. Längre än så är tydligen inte mitt tålamod. I alla fall möttes detta av protester så bloggen kommer tills vidare att fortleva. Grejen är bara den att jag inte anser mig ha så mycket spännande/ospännande att rapportera om. När inte ens jag är intresserad av att läsa min egen blogg så är ju det ett allvarligt kvalitetsproblem.

I väntan på riktig inspiration rapporterar jag om helgen som gått:

Markus har varit i Örebro och gått på konsert och roat sig. Emma och jag passade på och körde ett riktigt umgängesdygn. Det hela började med utgång med Lena på fredagen. Vi var på ÖG:s. Inte så mycket folk, men ganska trevligt ändå. Jag måste ha sett väldigt mycket ut som någon väldigt populär Uppsalamännsika för inte mindre än tre för mig helt okända personer blev väldigt glada över att se mig! När det sedan visade sig att jag inte var vem-det-nu-var-jag-liknade var jag inte alls lika intressant längre.

På lördagen plåstrade jag in mina blåsfyllda hälar (de blommiga skorna igen...) och så gick vi till Gränby centrum. Det är inte särskilt långt, och Gränby centrum är heller inte särskilt spännande, men i alla fall. Jag hade aldrig varit där. En sängkappa till gästsängen från alltid 50 %-Hemtex blev det samt en skjorta och en kjol från H&M. Tydligen är det till Gränby man ska åka för att hitta kläder i rätt storlek.

På kvällen åt vi mat på Svantes. Gott - förutom att vi fick vänta 1 timma och 15 minuter och att de dränkt min burgare i salsasås. Men men...

Förövrigt kan jag rapportera att bror min nu gjort inte mindre än sju fallskärmshopp!

/M.

nine to five

Eller snarare eight to four. Jag är sannerligen arbetare nu. Det som är bra är att jag känner att jag har så mycket energi även när jag kommer hem. Vi har ju Eklundarnas bil nu och det har blivit en del turer. Emma och jag har exempelvis spenderat några timmar på det stora varuhuset, och lägenheten har blivit lite upphottad.

Markus och jag har varit på långtur till Grisslehamn och kortare tur till Mälaren. Väldigt fint båda ställena! Vi har dessutom hittat ett fint löpspår på cykelavstånd hemifrån, så nu finns inga ursäkter... Skulle möjligen vara att det snöar(!) ute. Inte vad jag längtat efter.

Tiden går otroligt fort tycker jag. Snart har två veckor gått av praktiken och jag bävar för att gå tillbaka till skolan igen...

/M.

praktikant-maja

Det är ju grymt att det fortfarande är lika många inne på bloggen oavsett om jag skriver eller inte... Nu lovas naturligtvis än en gång bot och bättring. Jo, jag ska uppdatera bättre.

Jag är numera en hårt arbetande kvinna som spenderar dagarna på en riktig arbetsplats och inte ett softar-universitet. Som alla säkert redan vet är jag på Svenska kyrkans informationsavdelning på praktik i fem veckor. Tyvärr är den första veckan redan slut och det gick alldeles för fort!

Jag trivs helt fantastiskt bra och har fått det bättre än jag själv kunde önska, verkligen. Alla har varit jättetrevliga och tagit emot mig på ett fantastiskt sätt. Jag har en del egna arbetsuppgifter, jag jobbar bland annat med uppdateringen av en ny webbsida, jag skall skriva en kommunikationsplan för ett projekt samt göra en plan på utvärdering av ett event. Med mera med mera kan jag säga, för det är rätt mycket att göra, men det gillar jag. Det roliga är också att alla vill ha med mig på olika saker; jag är med på möten på de olika delarna av avdelningen, med pressekreterarna, redaktionen, utrikes... Och jag upplever verkligen att alla ser mig som en resurs och vill höra vad jag har att säga. Sedan är det en väldigt stor organisation där "allt" finns. Bara på kommunikationsavdelningen jobbar det 70 personer.

Det som nästan är bäst av allt är att jag trivs så bra med det jag utbildar mig till! Det hade ju varit tråkigt att komma på nu att jag inte alls gillade informatörsyrket... Istället känns det alldeles mitt i prick och jättekul! De välfyllda, omväxlande och hyfsat strukturerade dagarna passar mig perfekt. Det verkar som de tycker att jag gör ett bra jobb också, och det känns ju lite som en förutsättning.

Det som också känns bra är att jag faktiskt lärt mig något under de tre åren på universitetet som jag kan ha nytta av. Det jag främst känner är bra att ha med sig är kampanjen för Knuffen som Gelinda och jag gjorde. Det vi gjorde där är nästan precis samma saker som jag gör nu. Skillnaden är att då höll vi på i fem veckor, nu är det klart på två dagar...

/M.