som ett brev på posten

När äntligen avkopplingen kom efter en stressig vecka kom naturligtvis även förkylningen som ett brev på posten... Trist är det, men kunde absolut vara värre. Jag har lyckades få upp lite pynt till första advent, även om en av två julstjärnor och en av tre ljusstakar valde att gå sönder. Slit och släng. Eller bara släng.

Igår var jag en snabbis i Örebro. Långlunch hos farmor där hon visade mig sitt otroliga stick- och virkbibliotek! Absolut något att satsa på! Hon har pärm efter pärm med beskrivningar på tröjor och mössor och vantar och västar och klänningar och ja. Ni fattar ju. Och hon har ju givetvis stickat allt minst en gång. Själv är jag stolt när jag lyckas få upp undertråden på symaskinen.

Anledningen till Örebrobesöket var annars att jag skulle till USÖ för ett litet hjärtultraljud. I somras när jag besökte akuten upptäcktes det att jag har ett blåsljud på hjärtat som skulle kollas upp. Låter kanske värre än det var, jag vet ju att jag aldrig har haft några problem så jag var inte särskilt orolig... En timme senare av kladdig ultraljudsvätska, ihopklämda revben och obekväma armpositioner kunde även mr läkare konstatera att det stämde. Tydligen pumpar mitt hjärta ut ovanligt mycket blod varje slag, därav blåsljudet. Det var lite spännande att se hjärtat jobba i alla fall. Mitt såg ut som en arg säl.

Annars håller jag på och skriver ut mina telefonintervjuer. Det börjar bli riktigt tråkigt. Det tar ungefär en timme att skriva åtta minuters prat, eftersom varje intervju är runt 40 minuter kan ni tänka vad kul jag har.

På Rosafronten är allt väl. Hon växer så det knakar. Det verkar som hon kommer att bli en riktig biff!

Idag har Markus farit till Umeåöver helgen. (Med flyg, han som ver beredd att flytta ut när jag flög inrikes till Göteborg...) Hunden och jag får klara oss själva. Imorgon kommer Sofia hit för lite klassiskt julbak. Mycket julgodis ska det bli!

/M.