hört på stan

Igår åkte jag tåg. Tågvagnar är ganska små, och det är ganska svårt att undgå att höra vad andra människor som sitter i samma vagn pratar om.

I sätet framför mig (bakåtlutat), ca 50 cm från mitt huvud med endast ett ryggstöd emellan satt igår en tjej i min egen ålder. Jag tänkte för mig själv att hon verkade så himla glad och käck när hon konstant pratade med folk i telefon. Hon styrde upp träffar, fixade folk som skulle hämta henne i Stockholm och pussade och kramade åt alla håll. Energin tycktes konstant. Så helt plötsligt började hon storgråta! Jag skojar inte, det var inget litet tårflöde, och hon försökte varken hindra eller dölja det.

Det visade sig att hennes syster (!) hade haft ihop det med hennes pojkvän (!). Stackarn. Jag blev ju själv tårögd när jag satt där bakom och hörde hela samtalet. När hon hade pratat klart funderade jag seriöst på att gå fram och ge henne en kram, något slags försök till tröst. Men, jag är ju trots allt svensk, och känsloyttringar är ju knappast något positivt i det här landet. Särskilt inte mot främlingar på tåg. Dessutom har jag (tack o lov) inga direkta erfarenheter i ämnet. Jag har inte ens någon syster.

Jag hade gärna sluppit höra hela historien. Det är ofta som folk berättar liiite för mycket sådär, och inte alls tänker på var de befinner sig. Troligen har jag själv gjort samma sak någon gång utan att tänka på det.

För några år sedan fick jag en bok i födelsedagspresent av Emma; Bokstavligt talat av Cornelia Waldersten. Boken består av delar av konversationer som författarinnan har hört på stan. Ganska kul.

2 januari, 23.50.
Buss 46, Birger Jarlsgatan.
- Jag känner mig så ensam.
- Fast jag är ju här.
- Fast du är ju också ensam.

12 mars, 16.30.
Sergels torg.
- Titta, här kommer Jesus!
- Ja, fan det är ju han!
- Det trodde jag aldrig.

18 april, 16.00.
Odenplan.
- Borde inte du ringa Jocke snart?
- Jo, jag ska.
- Du borde be om ursäkt för igår!
- Ja, ja, ja. Jag vet.
- Men ring då!
- Men fan! Ge mig lite space för i
helvete. Jag ska ringa!
- Klockan är fyra nu... Hela dagen
har ju typ gått. Man gör inte så!
- Men vad bra att du vet hur saker
och ting går till här i livet! Du gör ju
alltid allting så himla rätt! Kanske
du ska ringa istället om du nu är så
sugen. Det finns säkert nån annan
här som behöver dina råd också.
Fråga hon där...
- Gud va du är pinsam! Så jävla
typiskt dig att ba skjuta ifrån dig. Det
var fan inte jag som gick bananas på
balkongen igår och...
- Nej, förstås förstås. Nåt sånt
skulle du ju aldrig göra. Kajsa Anka!
- Kajsa Anka? Va?

/M.