Igår var vi ute. V-dala erbjöd rockiga klubb Velvet med liveband. Det finaste var att Nisse genom kontakter ordnade så att vi kunde gå förbi den 200 meter långa kön, kliva över det röda repet och vara inne inom 20 sekunder istället för att köa en halvtimme. Sånt gillar jag, en fin start.
Jag hade aldrig varit på V-dala innan, förutom att vi ätit en gång på nedervåningen. Kontentan av den upplevelsen var att jag fick grymt god kyckling med fetaost, men ett alldeles för litet glas rött vin (vi snackar ca 1 dl), Markus åt halvfärdig hamburgare med chilisås eftersom de inte hade någon dressing. Betyget då var väl med andra ord sådär...
Jag tycker lokaler är viktigt vid utgång. V-dalas hus är ritat av den berömde finske arkitekten Alvar Aalto, sånt inger ju viss respekt. All heder åt Aalto, men V-dala blir ingen favorit för mig. Ett klassiskt problem uppstod: toakö. Hur kommer det sig att hur många toaletter det än finns så är alltid kön till tjejtoan hur lång som helst..? Och varför är det aldrig kö till killarnas? Det kan man fundera på. En annan sak som slog mig när jag stod där i kön var hur unga alla verkade vara. Jag kände mig riktigt gammal och mogen i gemet jämfört med majoriteten av de andra tjejerna. Annars brukar jag snarare känna mig väldigt liten jämförelsevis.
Att skaffa nya vänner i toakön är ju en klassiker. Det är bara där vi tjejer kan slappna av och prata normalt verkar det som. Ingen prestige liksom. I baren går det ju inte, där finns ju karlar och dessutom gäller det att få bartenderns uppmärksamhet först. Nu kände jag mig mest som en mogen storasyrra i kön. My god, flickorna dealade med klassiska gamla problem, det var gråt och fem tjejer på samma toalett.
Det var inte så länge sedan jag själv var såndär, som en kalv på grönbete, överlycklig över att ha fler utgångsalternativ än Statt i Karlskoga. Det är fint att känna att man utvecklas i alla fall.
/M.
2 kommentarer:
skönt att höra att jag inte missade nåt då, jag var nära att gå dit men orkade inte. mina vänner kom inte in för övrigt, för lång kö
intressant, intressant.. De erfarenheter av uteliv jag har (statt i Karlskoga) säger att det är på toaletten man träffar alla ovänner. det är knuffar vid pissoaren, det är skrik och skrän, det är snoppmätartävlingar (bokstavligt och bildligt), det är bankningar på dörren när man sitter för att bajsa.
Om man vill ha lugn och ro är det alltså tjejtoan som gäller, men där är jag inte välkommen. Jag känner mig som fången mellan två världar, var hör jag hemma egentligen?!
Skicka en kommentar