spörtklubben

Idag spelar ÖSK igen. Vår sommarbostad ligger ju ganska nära den arena jag envisas med att kalla Eyravallen så är publiktrycket riktigt enormt och hemmalaget riktigt bra kan man höra hur det vrålas ända hit. Tyvärr har ju örebroare rykte om sig att gnälla mer än de vrålar och det tycks gälla även vid en viss bollsport.

Jag går inte så ofta på fotboll (aldrig medbjuden, bara för grabbarna, you know...) men de senaste två matcherna jag gick på, ÖSK med pappa och KIF med Markus, skuggades båda av att våra läktargrannar endast och bara ägnade sig åt att klaga. De klagade på allt! De egna spelarna, bortaspelarna, tränarna, domaren, publiken (guuud vad mesig klack alltså, kubanerna är ju sääämst), vädret, ja säkert även korven.

Varför gick ni hit?!

Jo, jag var ju nära att vända mig om och fråga.

Lite optiminsm, bitte! Kanske smittar det ända ner till dem som springer runt på det konstgjorda gräset...

/M.