vakuum

Känns inte hela november lite som ett vakuum? En stackars inklämd månad mest känd för mörker och instabilt väder - en enda lång transportsträcka till december?

Idag har det varit väldigt mycket november. Igår sken solen, marken var frusen och humöret på topp. För en gångs skull kände jag mig energisk (en känsla som annars begravs någon gång i slutet av september och sedan återkommer BIG times framåt april sådär). Men idag... Jag önskar att 18 november 2008 skulle kunna bli ihågkommet för något finare än snöblandat regn/slask/mörker.

Det mest actionfyllda är att Uppsala idag varit lite av en crime scene. SEB rånades tydligen imorse. Det enda jag märkt av det är att två poliser stod och grävde i soptunnor nere vid tunneln under järnvägen. Action it is. Undrar ni kanske varför jag var tuff nog att trotsa vädret och ge mig ut och bevittna polisarbetet? Det hade inte ett dugg med nyfikenhet att göra. Bara pliktkänsla. Jag skulle ha handledning i skolan. Och hon var inte där!!! Handledaren alltså. Inget meddelande, ingenting... Drypande blöt åkte jag hem och tyckte så synd om mig själv att jag tittade på tre Sex and the City-avsnitt i rad. Bara för att lugna mig.

Snart skall jag tvinga mig ut igen. Pliktkänsla även denna gång.

/M.