klagobloggen

Vissa dagar känner jag mig som kung av världen. Eller i alla fall kung över mitt eget lilla kungarike. Andra dagar, som exempelvis igår, känns det mesta bara dassigt.

Gårdagen började väldigt bra. Dagar brukar göra det oftast känns det som och det är bra. Markus var ledig och gjorde te och äggmackor till frukost, sedan lunchade vi på nåt thaiställe, köpte fyra böcker på rea och så satte vi oss på Carolina för att plugga. Så långt var allt bara bra. Sofia och jag skulle träna vid kl 6, så jag hade till och med varit framsynt nog att ta med träningskläder för att slippa cykla hem emellan.

Någon gång runt kl 14.00. POW! Märker jag att jag nog åkt på en hederlig gammal urinvägsinfektion. Not so bad, tänker ni kanske då. Men jo. Min kropp klarade säkerligen det hela galant, men min själ var mentalt mycket oförberedd och ovillig att ta in detta. Den hatar nämligen krämpor, och hela jag hatar att ha doktorer klämmandes på magen. Dessutom gillar jag verkligen inte tranbärsjuice annat än i drinkform.

Det var bara att ställa in den efterlängtade träningen med Soff, och åka hem och via luren konsultera min egen sjukvårdsguru; min mor. Hon rekommenderade naturligtvis tranbärsjuice. Efter att ha tillbringat kvällen i fosterställning och tyckt sååå synd om mig själv har jag nu återvänt till mitt vanliga jag. Ett jag som dricker massa tranbärsjuice och väljer att inte gå till doktorn.

/M.